Tankar är som varmkorvar

Jag önskar att jag kunde skriva som en galning. Bara släppa lös demonerna inom mig och knulla tangentbordet med mina fingrar. Jag har dock svårt för sådant just nu. Ni förstår, min impulsivitet, åtminstone vad gäller skrivande, har försvunnit till rätt så stor del. Jag vet inte varför, men det bara är så. Jag tror att jag har lyckats mjölka ur allting som finns att skriva om här i världen. Jag skulle behöva en laptop som jag kunde ta med mig överallt jag går och så fort jag kommer på något roligt att skriva så skriver jag ner det.
    Jag är ingen hardcorebloggare, men det vore ändå kul att testa. Självklart finns det ju anteckningsblock som oftast fungerar hur bra som helst, men det tar ju så lång tid att skriva. Jag är ju ett barn från den moderna kulturen. Jag skriver på tangentbord. Vad fan är en penna egentligen?
   Anyway, fastän jag är en datormänniska, är jag inte tillräckligt korkad och invalidkuk i huvudet för att inte kunna använda mig av vanlig, gammal hederlig skrift med papper och penna. Så, vi kan anta att jag tar med mig ett anteckningsblock ut i naturen, eller på cafét, eller på toa. När jag gör detta kan jag skriva vad som än faller mig in. 
 
   Det kan låta så här:
Åh, fan vad skönt det är att vara ute i naturen och bara njuta av att göra ingenting. Det är så här man ska leva. Jag kan fisa och bajsa och kissa och runka när jag vill utan att jag ska behöva oroa mig över att någon kommer och stör mig. Det som är nackdelen med att vara ute i naturen är att man måste skapa sig en fetish för tallar och mossa. Åtminstone om man befinner sig i den här jävla skogen. Hata norrlands skogar. Det ska vara fjäll. Nu drar jag..
 
   Eller så här:
Nu sitter jag här på Indo Café och njuter av Budhas ristretto. Budha är verkligen underbar på att göra kaffe. Och han är hur cool som helst också! Han åker skateboard, surfar, åker snowboard också talar han på ett coolt sätt. I sommar ska han sätta ihop en skateboardramp och han sade till mig att han behövde hjälp med att sätta ihop den. Han frågade mig om jag ville hjälpa till. Jag sade att det där med skateboardramper inte var mitt specialområde, men visst. Budha sade sen att efter att vi hade satt ihop rampen skulle vi fira med öl och whisky. Det blir najs! Jag skulle kunna sitta här på cafét och skriva hur länge som helst, men min hand börjar värka. Jävla skit.

Ungefär blir det om jag har med mig ett anteckningsblock. Men vet ni vad? Jag behöver fan inte ens gå på Indo, eller ut i naturen för att kunna skriva om dessa saker. Jag behöver bara sitta här hemma och inbilla mig saker. Jag upptäckte det just nu. Fan vad coolt. Det jag skrev om naturen och Indo är dock saker som har hänt mig tidigare, men jag har bara inte tänkt på det förrän nu.  Det är härligt att tänka på saker!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0