Philip

Och bara så där blev jag sjukt less på Lycksele. Jag vet inte varför, men just nu känns det tungt. Vad fan håller jag på med? Vad är det för vits att sitta och lyssna på funk på spotify, medan mina närmaste kompisar spelar Mahjong? Vad håller jag på med egentligen? Jag antar att det kan ha något att göra med Adrian Söderström som tycks avsky mig mer än någon annan människa på jorden. Varje gång jag träffar Mathias får jag höra något som Adrian har sagt om mig. Jag vet inte vad jag har gjort för fel; jag är inte bög, jag är inte jude och jag luktar inte illa.
   När jag träffar Adrian in person är han astrevlig. Vi brukar kunna ha trevliga konversationer om tv-spel och saker som hör därtill. Man får dock alltid höra någon dag senare vad han egentligen tycker om mig. Inte tar jag åt mig, men jag börjar bli irriterad på det. Hur fan kan man vara så trångsynt att man sitter och snackar skit om någon som ens närmaste vänner uppenbarligen tycker om? Det är något som förbryllar mig mer och mer för varje dag som går.
   Jag spelar inte Mahjong och det kan han något att göra med att jag inte är och umgås med de andra grabbarna just nu, förutom det faktum att Adrian hatar mig. Magic the Gathering tycker jag däremot är skitroligt och det kan jag vara med och spela när som helst, så länge jag får höra att det ska spelas någon jävla gång.

Har jag börjat få en oresonlig förmåga att lita på människor, eller är det bara det att jag är less på Lycksele? Om man frågar Alexander, min vän som har bott i Växjö det senaste halvåret så skulle han nog svara det senare. Lycksele är en håla, ett stort bajshål vars avföring är oss individer som på något jävla vis väljer att stanna kvar här och förmultna, längst inne i ändtarmen, där man inte kan komma loss.  Vi blir fast här för att vi blir för bekväma för att orka flytta på oss.
    Eller, nej. Inte jag. Jag är less, jag ska härifrån. Jag längtar. Hejdå osv.