Min äldre, äldre syster
Många frågar mig ofta om jag har några syskon och de kommer kort därefter på att just ja, du har en syster, Philip!
Well, jag har två. Den ena känner de flesta till som Denise. Hon är den som bor i Lycksele, samma ort som jag. Det är troligtvis därför folk känner till henne bättre. Hon är min äldre syster. Som är yngre. Du förstår, jag är ett sladdbarn. Jag är 11 år yngre än Denise.
Tycker du att det låter galet, då ska du få höra om min andra syster.
Det skiljer 15 år mellan jag och min äldre, äldre syster. Det är hon de flesta inte känner till, förutom mina kompisars mammor. Min äldre, äldre syster heter Janna, and let it be known. Hon bor nere i Västerås, men jobbar på Ahlsell Proffsmarknad i Enköping.
När jag gick i 9an var jag och praoade i 3 veckor nere hos henne i Enköping. När jag hade praktiserat klart tyckte hennes chef att jag hade varit så duktig att han gav mig en kamera som belöning. En Sanyo Xacti. Jag trodde knappt mina ögon när jag öppnade paketet. En sprillans ny kamera, fräsch som kallskänka, importerad från Kina. Det är en kamera som man kan både filma och ta bilder med. Hur bra som helst. 3,2 megapixlar duger gott och väl åt mig. När jag kom hem till Lycksele och skulle återgå till "skolarbetet" på finnbacksskolan tog jag givetvis med mig kameran för att visa vad jag hade åstadkommit på min praoplats. Givetvis trodde rektorn att jag hade stulit kameran... Men det är en annan historia.
Hur som helst. Den kameran har jag haft otroligt många roliga stunder med. Jag har haft med den till Norge, Sardinien, Korsika, Barcelona, Kreta. You name it! Den är helt underbar. Dessvärre är det så med elektronikvaror som har joystick, att joysticken nöts ut efter en tid. Joysticken använder man för att navigera i menyn. Ställa in kamerainställningar, kvallan och video-output mm. I helgen hade jag tänkt filma litet, men kunde inte ändra inställningarna så att man kan se filmerna på datorn, just för att joysticken inte fungerade. Då ringde jag till min syster, Janna, som var ute på fest i Enköping med jobbarkompisarna. Jag berättade för henne om mitt dilemma med kameran. Jag frågade om hon hade någon fler, begagnad, som jag kunde köpa för en billig peng.
- Visst ska jag väl kunna fixa en kamera. Jag skickar upp en till dig. Kram, sade hon. Eller, det där var inte ens likt. Hon är galen, ungefär som jag, när hon pratar. Försök dock att inte överdriva tanken på henne tala..
Idag kom ett paket från Schenker (tror jag) med mitt namn påskrivet. Genast började min osynliga antusiasmsvans att vinka hit och dit och slå ner saker runt om i huset. Fast bara på låtsas. När jag öppnade paketet låg där en sprillans ny Sanyo Xacti VPC-C6. I shit my pants. Jag kände mig som Nintendo 64 Kid!
Från att ha haft en sån här..
..har jag nu en sån här!
.......
Den är till och med inredd med diamanter, kolla! För mig är det riktiga diamanter.
Slit den med hälsan! :)
Jadå Janna, det ska jag. Äntligen kan jag börja skapa störda mongofilmer igen. Miljoner tack!
Well, jag har två. Den ena känner de flesta till som Denise. Hon är den som bor i Lycksele, samma ort som jag. Det är troligtvis därför folk känner till henne bättre. Hon är min äldre syster. Som är yngre. Du förstår, jag är ett sladdbarn. Jag är 11 år yngre än Denise.
Tycker du att det låter galet, då ska du få höra om min andra syster.
Det skiljer 15 år mellan jag och min äldre, äldre syster. Det är hon de flesta inte känner till, förutom mina kompisars mammor. Min äldre, äldre syster heter Janna, and let it be known. Hon bor nere i Västerås, men jobbar på Ahlsell Proffsmarknad i Enköping.
När jag gick i 9an var jag och praoade i 3 veckor nere hos henne i Enköping. När jag hade praktiserat klart tyckte hennes chef att jag hade varit så duktig att han gav mig en kamera som belöning. En Sanyo Xacti. Jag trodde knappt mina ögon när jag öppnade paketet. En sprillans ny kamera, fräsch som kallskänka, importerad från Kina. Det är en kamera som man kan både filma och ta bilder med. Hur bra som helst. 3,2 megapixlar duger gott och väl åt mig. När jag kom hem till Lycksele och skulle återgå till "skolarbetet" på finnbacksskolan tog jag givetvis med mig kameran för att visa vad jag hade åstadkommit på min praoplats. Givetvis trodde rektorn att jag hade stulit kameran... Men det är en annan historia.
Hur som helst. Den kameran har jag haft otroligt många roliga stunder med. Jag har haft med den till Norge, Sardinien, Korsika, Barcelona, Kreta. You name it! Den är helt underbar. Dessvärre är det så med elektronikvaror som har joystick, att joysticken nöts ut efter en tid. Joysticken använder man för att navigera i menyn. Ställa in kamerainställningar, kvallan och video-output mm. I helgen hade jag tänkt filma litet, men kunde inte ändra inställningarna så att man kan se filmerna på datorn, just för att joysticken inte fungerade. Då ringde jag till min syster, Janna, som var ute på fest i Enköping med jobbarkompisarna. Jag berättade för henne om mitt dilemma med kameran. Jag frågade om hon hade någon fler, begagnad, som jag kunde köpa för en billig peng.
- Visst ska jag väl kunna fixa en kamera. Jag skickar upp en till dig. Kram, sade hon. Eller, det där var inte ens likt. Hon är galen, ungefär som jag, när hon pratar. Försök dock att inte överdriva tanken på henne tala..
Idag kom ett paket från Schenker (tror jag) med mitt namn påskrivet. Genast började min osynliga antusiasmsvans att vinka hit och dit och slå ner saker runt om i huset. Fast bara på låtsas. När jag öppnade paketet låg där en sprillans ny Sanyo Xacti VPC-C6. I shit my pants. Jag kände mig som Nintendo 64 Kid!
Från att ha haft en sån här..
..har jag nu en sån här!
.......
Den är till och med inredd med diamanter, kolla! För mig är det riktiga diamanter.
Slit den med hälsan! :)
Jadå Janna, det ska jag. Äntligen kan jag börja skapa störda mongofilmer igen. Miljoner tack!
Kommentarer
Trackback
