Philip

I natt drömde jag en massa saker. Det är väl inget speciellt med det, eller hur? Nej. Men i natt drömde jag om en tjej som har enormt vackra tänder. Så jag tänkte berätta det för henne. Självklart ville hon höra mer ingående om hur vi träffades och vad som hände efteråt osv. Så jag berättade det för henne.
   Det som är intressant med drömmar är hur de kan ändras hela tiden. Först är man här, sen är man där. SHIT!

Drömmen lyder, eller snarare min tolkning som jag berättade för anonym flicka ett dussin timmar senare lyder: 

"Jag var en fånge i något slags läger där jag och några kamrater hade bestämt oss för att vi skulle rymma. Planen var enkel: vi slår ner vakterna, springer upp på taket och hoppar sedan i hopp om befrielse. Och vi gjorde det. Vart skulle vi hoppa? Jo, vi skulle hoppa på ett fartyg som skulle till en okänd destination, men det kvittade. Vi ville bara rymma så vad fan. Sekunden efter att vi hade hoppat från hustaket landade jag i kön som gick in i fartyget.
    Jobbigt läge va? Jo. Jag tittade bakom mig och där stod du, glad som fan och du sade hej. Jag höll på att fråga dig vad du gjorde där, men avbröts av en röst som sade frågande "Philip Lindgren?" Ja, svarade jag utan vetskap om vad som skulle hända. Det var en kvinna som hade kommit fram till mig med ett kuvert. När jag öppnade kuvertet fann jag en biljett. En biljett till kryssningen. Mitt namn stod på biljetten. Från att ha varit en fånge på ett läger hade jag nu blivit en resenär på en kryssare. När jag hade kommit fram till disken där man skulle visa upp sin biljett stod du bredvid mig. Kvinnan bakom disken sade att Du och jag skulle sova i samma hytt. Vi tittade på varandra och log ett blygsamt leende. Vad skulle sedan hända? Det får du veta i nästa kapitel!

      Kapitel två:
  Kvinnan som stod bakom disken blev så irriterad på våra uppenbara flirtar med varandra att hon bad oss gå vidare och försöka hitta åt våra hyttar. Det spelade ingen roll för oss, vi hade ju ändå varandra så ingen elak kärring kunde få oss på dåligt humör. Vi gick vidare och det vi skulle få se var sannerligen en syn att minnas. Fartyget var enormt stort och enormt vackert. Det var säkert trettio meter upp till taket och överallt på taket fanns det stor vackra ljuskronor som lyste upp hela den stora salen i vilken vi befann oss.
     Före jag ens visste ordet av det så var du borta. Jag började snabbt titta mig omkring i hopp om att få syn på dig, men förgäves. Kort därefter kom jag på att jag hade sagt att jag skulle gå in på en av de allmänna toaletterna som fanns lite här och där ty jag behövde tömma på blåsan. Du hade sagt till mig att du skulle gå till din hytt och packa upp alla dina saker. Jag blev glad när jag insåg att jag inte hade tappat bort dig och begav mig sedan mot närmsta toalett.
    Toaletten var inredd med röda sammetstrådar som hade blivit tvinnade på ett vackert sätt av små asiatiska barn i Sverige. Jag blev snabbt imponerad av detta och kunde av min euforiska känsla med lättja tömma mig inne på toaletten. Det var skönt. Efter det var jag på ett jävla zoo... De hade Akita-hundar i bur och de varnade besökarna att inte gå för nära. De sade att hundarna var livsfarliga och att man lätt kunde få hela armen avbiten om man inte höll händerna i styr. Jag trodde givetvis inte på det. Jag hade ju sett Nagareboshi Gin! Aka Silver Fang.
    Nu börjar det spåra hur här.…"