Philip

Idag går vi vidare! Inga mer Emo-inlägg för min del.
Jag har hela dagen hjälpt min svåger med en sak som ska bli en överaskning för min syster som är i Italien med min mamma just nu. Det ska bli kul att se hur hon reagerar när hon kommer tillbaka.

Ikväll blir det någon slags middag med Mathias ute på furuvik. Han har ju FF så watta hell! När vi ändå bara ska ut på furuvik så tänkte jag att jag kunde chansa och använda plattången igen efter en lång period av o-plattat hår. Det var väl ungefär 3 år sedan senast skulle jag tro. 
   Mina glasögon tror jag dock inte passar så värst bra med plattat, och bakåt, så jag kör på linser istället.
Jag är så dålig på att ta kort på mig själv, utan att det blir sjuka bilder förstås, att jag på denna bild ser ut att förgäves söka en min att använda mig av...



Det finns så mycket att göra med mycket hår. Synd bara att man inte duger till något själv..


BTW! Är det bara jag som brukar störa mig på detta?



Någon som vet vad jag menar? Jävla siffror. Varför ska man ha dem på olika sätt?
Ibland när man är utomlands brukar de ha exakt samma uppsättning av siffrorna på bankomater som på mitt tangentbord. Varför i helvete ska man ha allting uppochner? Det är inte bara lite jobbigt när man har gått omkring svenska automater, och telefoner i överlag, och sedan komma till detta! 
  Ha siffrorna på samma sätt överallt, punkt slut.

Och bara så där blev jag sjukt less på Lycksele. Jag vet inte varför, men just nu känns det tungt. Vad fan håller jag på med? Vad är det för vits att sitta och lyssna på funk på spotify, medan mina närmaste kompisar spelar Mahjong? Vad håller jag på med egentligen? Jag antar att det kan ha något att göra med Adrian Söderström som tycks avsky mig mer än någon annan människa på jorden. Varje gång jag träffar Mathias får jag höra något som Adrian har sagt om mig. Jag vet inte vad jag har gjort för fel; jag är inte bög, jag är inte jude och jag luktar inte illa.
   När jag träffar Adrian in person är han astrevlig. Vi brukar kunna ha trevliga konversationer om tv-spel och saker som hör därtill. Man får dock alltid höra någon dag senare vad han egentligen tycker om mig. Inte tar jag åt mig, men jag börjar bli irriterad på det. Hur fan kan man vara så trångsynt att man sitter och snackar skit om någon som ens närmaste vänner uppenbarligen tycker om? Det är något som förbryllar mig mer och mer för varje dag som går.
   Jag spelar inte Mahjong och det kan han något att göra med att jag inte är och umgås med de andra grabbarna just nu, förutom det faktum att Adrian hatar mig. Magic the Gathering tycker jag däremot är skitroligt och det kan jag vara med och spela när som helst, så länge jag får höra att det ska spelas någon jävla gång.

Har jag börjat få en oresonlig förmåga att lita på människor, eller är det bara det att jag är less på Lycksele? Om man frågar Alexander, min vän som har bott i Växjö det senaste halvåret så skulle han nog svara det senare. Lycksele är en håla, ett stort bajshål vars avföring är oss individer som på något jävla vis väljer att stanna kvar här och förmultna, längst inne i ändtarmen, där man inte kan komma loss.  Vi blir fast här för att vi blir för bekväma för att orka flytta på oss.
    Eller, nej. Inte jag. Jag är less, jag ska härifrån. Jag längtar. Hejdå osv.

Tack alla som läser min blogg, det gör mig glad! Vädret blir gladare och det blir även humöret på könsorganet.
  Apropå könsorgan så skrev jag igårkväll en låt om mitt könsorgan. Låten slutar med att jag åker till USA och köper godis. Det blir så när jag skriver texter. De slutar oftast på ett ytterst oväntat vis. 

Häromdagen spelade jag igenom Wolfenstein 3D för första gången och det var riktigt kul. Det känns kul att man har fått lära sig DosBox. Det känns inte kul at det kommer att dröja 3 år tills jag ska använda det igen. Det är nämligen inte ofta som man får för sig att man ska spela gamla klassiker på datorn. 
  En annan stor favorit är Quake II. Varför just tvåan? Jo, för att skita är livet... Nämen det är bara så jävla roligt och lättsamt att spela. Alla fiendetrupper har olika repliker och olika fiender av Trogg-"släktet" börjar slåss med varandra om man är nog skicklig att få dem att börja mucka med varandra. Min favoritgubbe i Quake II är den långe som springer efter en och slår en med vad som verkar vara hammare och svärd för händer. Och han säger "trespasser" när han ser en. Fast det låter så här: "TRESPASSAH!!!". Tänk dig Firestarter, fast Trespasser. 

...

Anyway, jag har varit med Peter Alfredsson nästan hela dagen idag. Vi begav oss först till Indo och tog varsin mjukglass, sen raggade vi runt i hans Opel från 1964(?). Sen åkte vi hem till honom och spelade Super Mario Galaxy. Oh my god. Vilken huvudvärk man får av det spelet. Men även en fruktansvärt underbar spelupplevelse känner man av. Jag trodde Alexander när han sade att det var ett riktigt bra spel, och han hade rätt! 

Nu blir det fotboll. Vilka vinner? Jag hoppas på Spanien! 

PS.......
De har Birra Moretti på pub Knut'n! Godaste ölet man kan dricka när man är i Italien. Troligtvis även det godaste man kan dricka på Knut'n... i Lycksele... i Norrland... i Sverige...

Alexander är en god vän till mig. Han bor i Växjö. När jag talade med honom på msn ikväll började vi prata om öl och fetma. Han sade att han hade gått ner sjukt mycket sedan han började på Media Markt, medan alla andra som jobbar där blir feta.
 Jag frågade honom hur mycket han väger nu och han svarar:

-Jag vet inte. Men jag är smalare och blöder näsblod jämt.

Det låter bra Alexander! Keep at it!

Det här är Alexander för snart ett år sedan. Kolla vad fet han är. Tur att han började jobba på Media Markt så att han fick loosa några fettklumpar från sin kropp!

                                                                        Lite gammalt och lite nytt.

Jag är en väldigt social person. Ibland är jag lite för social. Jag måste alltid ha någon omkring mig, eller åtminstone veta vart jag har folk. Jag älskar att umgås, mest bara hänga och snacka skit.
Jag borde fan börja jobba på sociala. Bli en sån där kontaktperson, fast det är jag som ringer upp mongon, istället för att de kontaktar mig. 
 
"Hej mongo-Jan, vad gör du?"
"glurglllschhh!!!!!!!!!!!! ouiiiiiiiiiiiiiii"
"Okej, jag förstår. Om du inte vill prata om det så förstår jag. Själv så gör jag inte så mycket. Har skittråkigt. Vill du hitta på något kanske?"
"bljuuuiiiiiiiiirshchhhhöööö!!!!!!!!!!!!!.....?"
"Okej, jag kommer på en liten stund!"

Sen när jag kommer till honom ligger han på golvet. Då har han tydligen fått något slags epilepsi-anfall och krashat rakt genom sängbordet, och sedan ner på golvet. Alla hans kompisar stod och avlägsnade exkrement på väggarna, medan jag försökte hjälpa Jan. 
   Jag vet inte varför, men Jan är inget fint namn. Det låter så jävla mongo. Hahahahaha!
Efter att jag hjälpt upp Jan åker vi ner på Indo och jag lär honom dricka kaffe som en riktig man. Jag beställer in två stora espressos, men jag häller tequila i hans bara för att göra allting lite roligare. Det som händer senare ska fan gå till historien. Han sveper hela koppen och börjar sedan prata!
-Philip, jag är glad att du har hjälpt mig leva livet på ditt sätt, men nu måste jag bege mig mot nya äventyr.

Jag trodde knappt mina öron. Det där jävla mongot började prata som om han hade varit frisk hela sitt liv. Jag försöker på ett ynkligt vis fråga honom varför hans mamma var så fet, men jag fick inget ur mig, jag var allt för chockad.
   Efter några minuters pinsam tystnad från min sida går Jan sin väg och jag får aldrig mer se honom. Jag går sedan till Budha och frågar WTF var det som just hände. När Budha vänder sig om är hans ansikte förvandlat till en gris. Jag sket på mig. Det är även då jag inser att allt är en dröm.                             ELLER!!!!!!

Många frågar mig ofta om jag har några syskon och de kommer kort därefter på att just ja, du har en syster, Philip!
   Well, jag har två. Den ena känner de flesta till som Denise. Hon är den som bor i Lycksele, samma ort som jag. Det är troligtvis därför folk känner till henne bättre. Hon är min äldre syster. Som är yngre. Du förstår, jag är ett sladdbarn. Jag är 11 år yngre än Denise.
   Tycker du att det låter galet, då ska du få höra om min andra syster.
Det skiljer 15 år mellan jag och min äldre, äldre syster. Det är hon de flesta inte känner till, förutom mina kompisars mammor. Min äldre, äldre syster heter Janna, and let it be known. Hon bor nere i Västerås, men jobbar på Ahlsell Proffsmarknad i Enköping. 
   När jag gick i 9an var jag och praoade i 3 veckor nere hos henne i Enköping. När jag hade praktiserat klart tyckte hennes chef att jag hade varit så duktig att han gav mig en kamera som belöning. En Sanyo Xacti. Jag trodde knappt mina ögon när jag öppnade paketet. En sprillans ny kamera, fräsch som kallskänka, importerad från Kina. Det är en kamera som man kan både filma och ta bilder med. Hur bra som helst. 3,2 megapixlar duger gott och väl åt mig. När jag kom hem till Lycksele och skulle återgå till "skolarbetet" på finnbacksskolan tog jag givetvis med mig kameran för att visa vad jag hade åstadkommit på min praoplats. Givetvis trodde rektorn att jag hade stulit kameran... Men det är en annan historia.

Hur som helst. Den kameran har jag haft otroligt många roliga stunder med. Jag har haft med den till Norge, Sardinien, Korsika, Barcelona, Kreta. You name it! Den är helt underbar. Dessvärre är det så med elektronikvaror som har joystick, att joysticken nöts ut efter en tid. Joysticken använder man för att navigera i menyn. Ställa in kamerainställningar, kvallan och video-output mm. I helgen hade jag tänkt filma litet, men kunde inte ändra inställningarna så att man kan se filmerna på datorn, just för att joysticken inte fungerade. Då ringde jag till min syster, Janna, som var ute på fest i Enköping med jobbarkompisarna. Jag berättade för henne om mitt dilemma med kameran. Jag frågade om hon hade någon fler, begagnad, som jag kunde köpa för en billig peng.
- Visst ska jag väl kunna fixa en kamera. Jag skickar upp en till dig. Kram, sade hon. Eller, det där var inte ens likt. Hon är galen, ungefär som jag, när hon pratar. Försök dock att inte överdriva tanken på henne tala..

Idag kom ett paket från Schenker (tror jag) med mitt namn påskrivet. Genast började min osynliga antusiasmsvans att vinka hit och dit och slå ner saker runt om i huset. Fast bara på låtsas. När jag öppnade paketet låg där en sprillans ny Sanyo Xacti VPC-C6. I shit my pants. Jag kände mig som Nintendo 64 Kid!

Från att ha haft en sån här..


..har jag nu en sån här!

.......

Den är till och med inredd med diamanter, kolla! För mig är det riktiga diamanter.


                                                             Slit den med hälsan! :)


Jadå Janna, det ska jag. Äntligen kan jag börja skapa störda mongofilmer igen. Miljoner tack!

Jag önskar att jag kunde skriva som en galning. Bara släppa lös demonerna inom mig och knulla tangentbordet med mina fingrar. Jag har dock svårt för sådant just nu. Ni förstår, min impulsivitet, åtminstone vad gäller skrivande, har försvunnit till rätt så stor del. Jag vet inte varför, men det bara är så. Jag tror att jag har lyckats mjölka ur allting som finns att skriva om här i världen. Jag skulle behöva en laptop som jag kunde ta med mig överallt jag går och så fort jag kommer på något roligt att skriva så skriver jag ner det.
    Jag är ingen hardcorebloggare, men det vore ändå kul att testa. Självklart finns det ju anteckningsblock som oftast fungerar hur bra som helst, men det tar ju så lång tid att skriva. Jag är ju ett barn från den moderna kulturen. Jag skriver på tangentbord. Vad fan är en penna egentligen?
   Anyway, fastän jag är en datormänniska, är jag inte tillräckligt korkad och invalidkuk i huvudet för att inte kunna använda mig av vanlig, gammal hederlig skrift med papper och penna. Så, vi kan anta att jag tar med mig ett anteckningsblock ut i naturen, eller på cafét, eller på toa. När jag gör detta kan jag skriva vad som än faller mig in. 
 
   Det kan låta så här:
Åh, fan vad skönt det är att vara ute i naturen och bara njuta av att göra ingenting. Det är så här man ska leva. Jag kan fisa och bajsa och kissa och runka när jag vill utan att jag ska behöva oroa mig över att någon kommer och stör mig. Det som är nackdelen med att vara ute i naturen är att man måste skapa sig en fetish för tallar och mossa. Åtminstone om man befinner sig i den här jävla skogen. Hata norrlands skogar. Det ska vara fjäll. Nu drar jag..
 
   Eller så här:
Nu sitter jag här på Indo Café och njuter av Budhas ristretto. Budha är verkligen underbar på att göra kaffe. Och han är hur cool som helst också! Han åker skateboard, surfar, åker snowboard också talar han på ett coolt sätt. I sommar ska han sätta ihop en skateboardramp och han sade till mig att han behövde hjälp med att sätta ihop den. Han frågade mig om jag ville hjälpa till. Jag sade att det där med skateboardramper inte var mitt specialområde, men visst. Budha sade sen att efter att vi hade satt ihop rampen skulle vi fira med öl och whisky. Det blir najs! Jag skulle kunna sitta här på cafét och skriva hur länge som helst, men min hand börjar värka. Jävla skit.

Ungefär så blir det om jag har med mig ett anteckningsblock. Men vet ni vad? Jag behöver fan inte ens gå på Indo, eller ut i naturen för att kunna skriva om dessa saker. Jag behöver bara sitta här hemma och inbilla mig saker. Jag upptäckte det just nu. Fan vad coolt. Det jag skrev om naturen och Indo är dock saker som har hänt mig tidigare, men jag har bara inte tänkt på det förrän nu.  Det är härligt att tänka på saker!

Jag vaknade i morse av en massa skrik ute på gatan. Jag tänkte "vad fan", sen insåg jag att det ju är studenten idag. Fan vad kul ändå. Jag har minst en ros jag ska ge bort.
När jag tog studenten förra året kändes det aldrig riktigt som att jag fick fira. Samhälls kändes inte som min klass, det var bara en massa personer som läste samma ämnen som jag. Min klass var estet, så känns det i alla fall. 
    Var jag stolt när jag tog studenten? Ehm, stolt för vad? För att jag har klarat av att gå skola i 12 år? Not really. Det gör väl alla? Varför ska det vara så märkvärdigt egentligen? Jag kan förstå de som har pluggat som bruna kukollon under hela sin skoltid, men jag är ingen sådan människa. No way. Jag blir inte kåt av betyg. Jag blir kåt av fitta och våta blickar.
  
     Det finns en kille som blir kåt av böcker. Han heter bokslickarn. Han brukar gå till skolbiblioteket och ta en härlig bok med skönlitteratur och slicka upp och ner längs sidkanterna. Efter ett tag börjar han blöda, och det är det han väntar på. När han börjar blöda fortsätter han att slicka. Han slickar ända tills han kommer.  Hans favoritbok är Alice i Underlandet.

Är det bara jag som tycker att körslaget har förstört Beach Boys-megaklassikern I Get Around? Jag älskade den låten, ända tills Lycksele kom ín och gjorde den till något töntigt.
Jag har inget emot Lycksele. Jag är ju trots allt från det lilla samhället, men vad fan. Tänk dig Beach Boys. Eller, nej, inte längre. Tänk dig istället en massa turkosa individer i form av mänskligt släkte som står och gungar och fejkar ett leende rätt in i ansiktet på dig. Det är I Get Around nu. Fuck it. 
 
 
Tack så jävla mycket. Vad fan var du ens med för?

                                                                  


                                                                       Barbara Ann
                                                    Snälla TV4, förstör inte den låten också.
                                                         Låt den behålla sin värdighet.
                                                                            Tack.

Det känns som att jag måste uppdatera bloggen lite. Jag vet dock inte vad jag ska skriva.

Jag kan börja med att säga att jag fick dyngstryk av MaestarN på tennisplanen idag. Jag fick stryk i tennis, så jag har åtminstone fortfarande kvar min värdighet, men ändå. Det gick verkligen skitdåligt. Hur återhämtar man sig från ett sådant nederlag? Tja, man kan ju åka skateboard, vilket jag har nött de senaste dagarna. Det är hur kul som helst när man väl börjar fatta vad man ska göra.

Min 80-talsplaylist bara växer och växer. Det är bara pop som gäller. Man skulle kunna hitta hur mycket bra musik som helst om man tog allt från 80-talet, men jag håller mig till popen och det jag tycker är bäst. Ska lägga upp den när den är klar. Den kommer säkert aldrig att bli det, men watta hell.

Titta på bilden. Det är Nena. Det är Nena som gäller just nu.